Egentligen finns det inget inneboende fel med fiat-valuta, givet att vi får felfritt ledarskap och en gudalik intelligens hos våra kungar.
– Aristoteles
Det får anses som ett rimligt påstående att den avgörande monetära skillnaden mellan fiat och guld är gulds knapphet – ingen kan trycka guld.
Så visst är det som Aristoteles säger att om man lät bli att utöka penningmängden skulle fiat-valutornas papperspengar fungera lika bra som guld. Ludwig von Mises uttryckte det på följande sätt i Ekonomisk politik,
Och dock har guldmyntfoten en enorm förtjänst: penningmängden är under guldmyntfoten oberoende av regeringars och partiers politik. Detta är fördelen med den. Den utgör en form av skydd mot slösaktiga regeringar.
Ludwig von Mises, Ekonomisk politik, Fjärde föreläsningen: Inflation
Problemet är naturligtvis att förvaltarna av fiat-valutorna ofelbart i slutändan trycker upp alldeles för mycket pengar. Detta är dock inte en brist i fiat-systemet i sig, utan en karaktärsbrist hos dem som är satta att upprätthålla systemet.
Vi kommer ju aldrig undan att vid varje givet tillfälle kommer någon eller några personer, med människans alla brister, att styra systemet, så vad är poängen? Poängen är att samma statliga institutioner som upprätthåller fiat-system, även upprätthåller system med guld som monetärt ankare. Tanken med en guldmyntfot är att den ska begränsa skrupellösa politikers möjlighet att utöka penningmängden och lömskt beskatta medborgarna genom inflation, men när det guldbaserade systemet verkligen behövs för att framtvinga monetär disciplin överges det snabbt, till exempel vid första världskrigets utbrott 1914 eller vid Nixonchocken 1971.
Både fiat-system och guldmyntfot fungerar på pappret, men när de praktiseras av den ofullkomliga mänskliga varelsen havererar de förr eller senare. Så, vad är egentligen skillnaden mellan dessa två system?
Genom historiens lopp havererar fiat-valutor om och om igen. Motvilligt tvingas statens maktmän att återgå till guldets stabiliserande kraft för att bringa ordning, till exempel vid Genuakonferensen 1922 eller vid Bretton Woods-konferensen 1944. Men det fysiska guldet hinner knappt göra sin entré innan det smusslas undan från medborgarna och döljs av lager av kontrakt och papperslappar som lätt kan manipuleras, och innan man vet ordet av så trycks det pengar igen.
Ovanstående reflektioner låter onekligen som en ganska nedslående och hopplös beskrivning av tingens tillstånd. Men tack då gode gud för Bitcoin! Efter årtusenden av monetärt förtryck förlöstes via jungfrufödsel år 2009 (eller ska vi säga år 0) alla frihetsvänners frälsare. För du är väl frälst, käre frihetsälskare? Eller tillhör du tvivlarna? För visst är det så att Bitcoin inte passar särskilt väl in i den österrikiska ekonomiska skolans teoribildning kring pengar, fråga bara Peter Schiff. Men man behöver ändå inte utesluta varken guld eller sin libertarianska övertygelse för att ha en positiv syn på Bitcoin, fråga bara Ron Paul.
Bitcoin är ännu bara ett barn och dess framtid är fortfarande oviss, men det är undertecknads gissning att ifall Bitcoin blir en tillflyktsort den dag i framtiden när vårt dollarbaserade globala monetära system kollapsar, så kommer Bitcoin att ta över eller dela en del av den monetära roll som guld och silver har haft tidigare. Den logiska slutpunkten av ett sådant resonemang skulle bli att Bitcoin till sist skulle hamna på centralbankernas balansräkningar, och då frågar sig naturligtvis vän av ordning: Är vi inte tillbaka på ruta ett? Kommer inte centralbankerna återigen genom diverse digitala kontrakt och lagstiftningar kollra bort medborgarna från direkt ägande av Bitcoin, och återigen skapa inflation genom digitalt pengatryckande?
Kanske, men enkelheten i hanterandet av Bitcoin gör det väsensskilt från guld. Ingen har någonsin köpt bröd och smör för guld, men med Bitcoin är det inga problem. I praktiken kanske man kommer att använda någon annan kryptovaluta vid små transaktioner eller om man vill hålla transaktionen hemlig. Du kan åka till savannen i Afrika och köpa en get av en herde, utan att be någon om lov och utan att behöva göra någon valutaväxling; det enda som behövs är att ni har var sin mobiltelefon. Allt detta gör att banker förmodligen inte längre kommer att ha monopol på hanterandet av pengar. Banker kommer antagligen fortfarande att finnas men kommer då att agera på marknaden som vilka serviceföretag som helst – de kommer vinna kunder genom att erbjuda lån och förvaltning av folks bitcoin, men den dag de missköter sig kan kunderna välja att ta ut sina bitcoin.
Det återstår att se hur aggressiva världens stater kommer att vara i sin lagstiftning gentemot privat ägande av bitcoin och det kommer att bli intressant att se vilken marknadsdynamik som kommer att råda i ovanstående scenario där både finansiell reglering stater emellan, såväl som transaktioner mellan privatpersoner och företag på en global marknad, sker med Bitcoin. Sannolikt kommer vi få många svar om Bitcoins framtid vid nästa globala lågkonjunktur. Det kommer antagligen bli en tid av tunga ekonomiska prövningar, men också en spännande tid för den som är monetärt intresserad.
